Han  lever

Inspiration


Gud formade oss och gjorde oss till sina barn  .


 

 

 

Jag är frälst, tack Gud!


 

SYNDEN   kom in i människors liv, i mitt också,

 

 

MEN JESUS

 

 

gjorde  mitt liv värt att leva!   

 

 

 

Han har verkligen burit mig, undervisat 

 

mig och älskat mig   fast jag inte var den jag borde vara.

 

 

Gud  är god!!!

 

 

/Anji

 

 

 



Det är så märkligt att bibelorden som du ser här är just de bibelorden som är så talande för, och OM mitt liv. TÄNK att Gud räddade mig. 


Jesus changed my life


People(including me) today are so obsessed with all of these earthly things that are temptations to draw away from The Lord, and we start to stray from the path He has planned and has chosen for each of us. We need to march on right over there!! Back to the path we go!!


Inspiration


Har du tagit emot Jesus i ditt liv så att han kan hjälpa dig framåt i livet?

 

This fabulous sign says it all! These are hand painted, heavily sanded and made from new or re-claimed wood right here in the heartland of America, then the vinyl wording and top seal coat is applied


Du får lära dig att ha vapenrustningen på mot all ondska du kan möta på vägen med  Gud!

 Jag har fått lära mig från grunden vem Jesus är och jag är så tacksam ävenför de mörka stundernas vånda!

 

 

/Anji



Är reformationen över?

 
Jesus som enda vägen till Gud är i enhetens namn bortrationaliserad.

Lutherska världsförbundet inbjuder påven Franciskus till Sverige. För värdskapet står Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd, där följande frikyrkor ingår:
Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Pingst-rörelsen, Svenska Alliansmissionen och Vineyard Norden.


Text: Berno Vidén

– De flesta av jordens invånare kallar sig för troende. Det borde provocera fram en dialog mellan religionerna.  Med de orden inviterar den katolska kyrkans överhuvud i en Vatikanproducerad video till synkretism mellan fyra religioner: buddhism, judendom, islam och kristendom. Därefter träder företrädare för de olika religionerna fram och deklarerar att de var och en tror på sin gud: – Jag tror på Buddha. – Jag tror på Gud. – Jag tror på Jesus Kristus. – Jag tror på Gud, Allah.

 

 Påven fortsätter förklara att många söker Gud och hittar honom på olika sätt. Videon visar tydligt hur påven likt en kameleont smälter in bland de olika religionernas gemensamma bön, i kärlekens namn:– Jag tror på kärleken, deklarerar samtliga företrädare.Bibeln däremot proklamerar: – I inget annat namn finns frälsning än i namnet Jesus!

Det finns knappast någon religiös organisation som har åstadkommit så mycket förvillelse och lidande hos mänskligheten som den Romerska katolska kyrkan. Historien är fylld av vittnesbörd över de uppskattningsvis 50 miljoner liv den har på sitt samvete. Ännu fler är lurade och bedragna av dess genomfalska frälsningslära. Försoning med Gud kan aldrig uppnås genom helgontillbedjan, sakrament eller gärningar. Det är en helt obiblisk lära.
 

I det här numret av Midnattsropet har vi valt att lyfta fram budskap av förkunnare som på sin tid varnade för kyrkoekumenikens framfart bland frikyrkosamfunden i Norden, varningsrop som visat sig vara sanna och träffsäkra. Idag vill man exempelvis inte inom pingströrelsens egna led höra talas om Lewi Pethrusuppfordrande maning, då han år 1925, inför det faktum att frikyrkligheten gjorde närmanden till Rom, från djupet av sitt hjärta utropade: – Den dag vi stryka flagg inför dessa [katolicismens] påtryckningar har pingstväckelsen fått sin dödsdom.


Redan tidigt 70-tal agerade pingströrelsen observatör under Kristna riksmötet i Göteborg, och därefter har hastigheten i utförsbacken accelererat våldsamt. Gemensamma framträdanden med pingstföreträdare och katolske biskopen har gjorts. Under Jesusmanifestationer har katolska företrädare sida vid sida med pingstvänner och karismatiker knäböjt, för att sedan bjuda in sökare till förbön i den närliggande katolska kyrkan. Den katolske biskopen Anders Arborelius och pingstledaren Sten Gunnar Hedin har skrivit en bok tillsammans och publicerat artiklar för att synliggöra enheten mellan rörelserna. Pelle Hörnmark, som gått från att vara ledare för den svenska till den europeiska pingströrelsen, sa under ett besök i Vatikanen tillsammans med en pingstdelegation, att det var ”intressant upptäcka nya nyanser hos trossyskon”.

 

Vi konstaterar: Lewi Pethrus fick rätt! Och avfallet fortsätter. I vintras stod Filadelfiaförsamlingen i Stockholm värd för ett interreligiöst möte, där företrädare för fyra religioner – judendom, islam, katolicism och protestantism – presenterade en gemensam bekännelse: –

 

Vi tror gemensamt: på en enda Gud, skapare av himmel och jord; att Gud är barmhärtig, nåderik och kärleksfull; att varje människa har samma värde och rättigheter; att Gud kallar oss att älska vår medmänniska och värna allt liv.


Jesus som enda vägen till frälsning är i enhetens namn bortrationaliserad.

Påve Franciskus agerar mycket offensivt i sina strävanden att ena religionerna. Med professionell charmoffensiv söker han samla alla under sina vingar till en ny världsreligion. Han talar i mänsklighetens namn och lyfter fram frågor som har med fred, slaveri och orättvisor att göra. Alla vill vi ha fred, men vägen till Gud går fortfarande endast genom Jesus. Situationen är komplex både ur politisk och religiös synvinkel. Pengarna och jakten på världsherravälde styr. Finns det idag överhuvudtaget någon som greppar över Vatikanens materiella tillgångar spridda över världen?
Påven borde först och främst röja upp inom Vatikanens murar. Vad hände exempelvis med Albino Luciani(Johannes Paulus I) som ville städa upp i Vatikanens smutsiga ekonomi, och som mystiskt dog efter endast trettiotre dagar på påvestolen, en död som fortfarande, inför en undrande värld, mörkas av Vatikanen.

 

I boken I Guds namn som gavs ut 1984, presenterade David A. Yallop en gedigen bevisföring och motiv till varför påven behövde röjas ur vägen. Boken förbjöds i flera katolska länder.

Företrädare för fyra olika religioner i bön, var och en till sin gud.
Jesus som enda vägen till Gud är i enhetens namn bortrationaliserad.

Religionens mörker är förödande och trälbinder hela mänskligheten. I Guds och gudars namn bedras en hel värld. Den makten kan aldrig bekämpas med politiska eller religiösa vapen utan det behövs himmelsk uppenbarelse därtill. Det finns ingen tid som vår där behovet av ett sant, bibliskt ljus är större – Guds genomträngande ord, som avslöjar och uppenbarar. Trots all global upplysning och teknik som gör att vi kan nå information från hela världen med några knapptryck, lever många idag i ett totalt andligt mörker. Inte minst i vårt eget land, som på bara några decennier gått från att vara kristet till att bli ett av världens mest sekulära och kristendomsfientliga länder.

 

Det finns ett himmelskt ljus som genomlyser och avslöjar mörkrets gärningar, och samtidigt visar på en ny väg. Det ljuset och den vägen är Jesus Kristus. Då vi drabbas av det ljuset avslöjas all falsk religiositet, allt det som ser så bländande och vackert ut, men det som är rent och äkta består. Vad ingen religion eller filosofi lyckats åstadkomma, det gjorde Jesus, en gång för alla, genom att bli en dårskap för världen. Jesus hade möjlighet att med enkla medel frånta djävulen hans domäner. Djävulen visade sig vid ett tillfälle villig att fredsförhandla med Jesus om hela världen, men vägen Jesus skulle gå var inte förhandlingsbar.

 

Då han led svårt i Getsemane bad han till sin Far, att om det är möjligt, låt mig slippa genomgå dessa kval. Men kärleken till människan var den segrande kraften: – ske inte min vilja, utan din… Guds vilja var – och är – att frälsa mänskligheten! Därför gick han hela vägen och dog för var och en utav oss.

 

– Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten (1 Pet 2:24).

Den bibliska församlingens väg går i diametralt motsatt riktning än Vatikanens. Guds församling i tiden har heller inga gemensamma nämnare med organisationer som Kyrkornas Världsråd och liknande globala maktblock, som utifrån ekonomisk makt, kvantiteter och majoritetstänkande räknar in sina framgångar. Bibelns väg för församlingen är tydlig: – Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud (Luk 16:15).


Paulus skriver på ett liknande sätt till församlingen i Korint: – Det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka (1 Kor 1:27).


Jesus gav aldrig uppdraget åt sina lärjungar att bygga kyrkor eller starka, religiösa koncilier eller samfund. Sådana maktvälden smälter in i Babylon, men passar inte in i Guds rike. Andens enhet är något annat än kyrkoekumenik baserad på religiös tradition med prästerskap, kyrkobyggnader, sakramenten o.s.v Riv kyrkorna och avkraga prästerskapet.

 

Vänd åter till Ordet och den urkristna församlingens ideal, där den naturliga mötesplatsen var hemmet, både för Ordets och bordets gemenskap. Där finns förutsättningar för en sann, biblisk gemenskap: – Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ (Apg 4:32).

 

Den katolska kyrkan och hennes döttrar har ett mål – församlingen har ett annat. Det ena kallar bibeln för Babylon – det andra heter Det nya Jerusalem. Babylons öde beseglas i Uppenbarelseboken 18:
– Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för orena andar – – – Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor (v. 2, 4).


Det nya Jerusalem har en helt annan utgångspunkt: – Och jag såg den nya staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man (Upp 21:2).
Babylon hör till den här världen, församlingen hör himmelen och Guds rike till.

Är reformationen över? Uppenbarligen för Lutherska kyrkan och alla medlemssamfund inom Sveriges Kristna råd, men inte för den som valt att stå utanför lägret med Jesus.   

 

Från Midnattsropet:

 
http://www.midnattsropet.se/2016/10/ar-reformationen-over.html
 
ÄR DU UTANFÖR LÄGRET MED JESUS?
 
 SE OCKSÅ:
 http://www.expressen.se/nyheter/ropen-efter-upprattelse-varfor-sviker-du-oss-paven/
 
/Anji
 

 

”Simoni” – att betala för andlig kraft och positioner


Har du läst om trollkarlen Simon i Apostlagärningarna? Detta var en man som sysslade med trolldom men som blev intresserad av den kristna tron, inte minst för att han såg vilken kraft som Gud genom sin Ande hade utrustat apostlarna med. Simon försökte då med pengarnas hjälp skaffa sig den kraft som han såg hos apostlarna. Vi skall läsa om detta här:

Apg 8:9-13, 18-24: Men i staden fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort. Alla, både små och stora, höll sig till honom och sade: "Han är den Guds kraft som man kallar Den stora kraften." De hade hållit sig till honom, därför att han under lång tid hade bländat dem med sina trollkonster. Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor.

 

Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes.
När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar och sade: "Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta. Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band." Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig."

 

Det finns ett svenskt ord för den typ av ”affärsuppgörelse” som Simon trollkarlen försökte sig på och för sådan mentalitet, och det ordet är simoni. Ordet härstammar alltså från denna text i Apostlagärningarna och syftar just på Simon och hans agerande. Simoni betyder: att handla med andliga ämbeten, positioner och kraft. Även om ordet simoni främst syftar på handel med andliga ämbeten (så som var en standard i den Katolska kyrkan under en lång tid – och vem vet, kanske är idag också?) så kan vi också tänka oss att simoni syftar på en läggning/ett begär att vilja skaffa sig andliga fördelar/krafter genom att betala för sig. Det handlar om att man på något sätt är beredd att betala för kunskaper, metoder, trix, etc, som kan ge tillgång till dessa positioner och krafter. 

 

OBS!   LÄS HELA ARTIKELN HÄR:

 

 

http://bibelfokus.se/simoni

 

 

/Anji

 

 


Vägen


Bibelundervisning av Sean Ureńa   https://www.midnattsropet.se/2019/06/vagen.html
 

I många situationer i våra liv tror vi att vi gör det rätta med alla våra beslut. Vi söker sanningen och den väg som ska leda oss fram till den sanna kunskapen, och ibland när vi tror att vi funnit svaret, är vi ändå fyllda av tvivel och osäkerhet. Vi frågar oss själva: Går jag verkligen på den rätta vägen? Har jag den kunskap som leder till sanningen och till det eviga livet? Gör jag verkligen Guds vilja?

Många gånger skulle vi vilja ha det privilegiet som apostlarna och profeterna hade, att Gud talade direkt till dem. Gud använde dem och visade sin makt genom dem. Ibland tänker jag att också jag skulle vilja ha det så. Vi tänker att de var speciella personer med väldigt speciella gåvor, men sanningen är att de var också köttsliga människor, vanliga människor som du och jag, utan någon speciell gåva. Men de sökte, och de fann. De klappade på, och det öppnades. De ropade, och de fick svar.
Här har vi nyckeln som kan öppna också för oss när vi vill bli som dem. Det var som en hemlig väg som visades för dem och de fann den vägen. Den blev uppenbarad för dem. De hade det privilegiet, för att de verkligen ville. De önskade denna sanning och kunskap. En huvudpunkt handlar om att vilja, att längta och att söka denna kunskap och denna sanning. Den som skiljer oss från den här världen.

Bibeln säger att det finns en väg som leder till all kunskap. En kunskap som är långt mycket högre än all annan kunskap som du har hört genom livet, allt som du har studerat och lärt dig. Bibeln lär oss också att det är möjligt att på ett enkelt sätt vandra på den här vägen. Jesus sa att om vi lär känna sanningen, den sanning som kommer från honom, från himlen, så ska den sätta oss fria.

Vad ska vi befrias ifrån? Automatiskt tänker vi på att det handlar om befrielse från synden, och det är sant. Guds sanning befriar oss från synden, men också från vårt tänkesätt. Den befriar oss från all den här kunskapen som vi har fyllts av under vårt liv. Den befriar oss från all lyx och alla fantasier och den befriar oss från världen. För att förvärva denna sanning måste vi vilja ha den, söka den och önska oss den. Sanningen är långt mer än våra hypotetiska tankar, vår kunskap, vår tro, våra teorier. Den befriar oss verkligen från den här världen, som har så mycket att visa upp men som är så fylld av lögn och illusioner.
Den här sanningen lär man sig inte i skolan. Det finns inget universitet som kan undervisa om den. Bara den som önskar och söker kommer att finna den. Det finns många institutioner som är religiösa och vetenskapliga skolor, och som tror att de har sanningen utan att ha den. Många uppfattningar menar att olika vägar leder till livet, att det finns många vägar som på olika sätt leder till himlen.

Jesus själv säger att han är sanningen, att han är vägen och att han är livet. Om vi analyserar Jesu liv, så ser vi att han hade en kontinuerlig relation med Fadern, men inte med världen. Det finns många bibelord där vi kan hitta just det centret som Jesus vill få fram. I Johannes evangelium 3:31-32 talar Jesus om relationen till världen:
- Den som kommer från ovan är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden och talar utifrån jorden. Den som kommer från himlen är över alla. Han vittnar om det han har sett och hört, men ingen tar emot hans vittnesbörd.
Den som kommer från himlen är över alla. Jesus vittnar om den han har sett och hört, om det som kommer från himlen. Han talar om saker som kommer ovanifrån. Han säger att han inte talar om jordiska ting. Han är inte knuten till världen. Det är som att han inte visar något intresse för saker och ting som sker i världen utan flyttar fokus till det som är det viktiga här i livet, och det är just de saker som sker i himlen. Som han säger här: - Den som kommer från jorden, är av jorden och talar utifrån jorden. Den som är av världen, han talar också om sådant som är i världen. Han lever som i världen. Det är som att Jesus säger: Du lever i världen, du är av världen, och då är det också världens saker som fyller dig.
I Johannes 17, då Jesus beder för sina lärjungar, ser vi i många verser hur han bekymrar sig över dem som följer honom. Jesus talar mycket här om sin relation till Fadern. - Jag är ett med dig, hjälp också dem så att vi kan vara ett. Jag vittnar om dig och om de saker som är i himlen.
Han ber Fadern om att hjälpa dem som följer honom, så att de också kan vara ett såsom Fadern och Sonen är ett. Att de fylls av det som kommer ovanifrån, vittnesbördet som Jesus har gett till världen.

Något viktigt Jesus säger här är: - Jag är inte längre kvar i världen. Han fortsätter att säga: - Skilj dem från världen. Varför? - Jag är inte av den här världen, säger Jesus. - Inte heller de är av den här världen. Här ser vi att det är världen som är problemet. Det finns två vägar. Den som kommer ovanifrån, och den som hör jorden till. I många verser ser vi hur Jesus och apostlarna när de talar om vägen och sanningen som vi behöver erövra, påminner om att avskilja oss från världen.
Föreställ dig två linjer här i livet; en horisontell och en vertikal. Två linjer. Den horisontella linjen börjar med födelsen och slutar med döden. Det är så vi lär oss här i livet från dem som inte har något hopp. Här har vi processen av att födas, växa upp, att förmera sig, att åldras och sedan dö. Inom den horisontella linjen finns alla livets förgängliga önskningar, allt det här som bibeln varnar för som missbruk och andra laster. På den här linjen kan vi också se allt som vi genomlever och som vi kämpar med. Studier, arbete, familj, sjukdomar, glädje, sorg. Här finns oro, depression, ångest, religion, kyrkor, ja allt som har med livet att göra. Allt detta ryms inom den horisontella linjen.
På den vertikala linjen finns kunskapen och sanningen. På den linjen finns de andliga gåvor som vi så gärna vill ha. Här är Guds ord och vittnesbördet. Ljuset finns på den här vägen. När vi utgår från den vertikala linjen, kan vi också tydligt se hur vi vandrar på den horisontella linjen. Då kan vi fråga oss med vilket mål vi lever i världen. Varför lider vi? Varför kämpar vi för brödet och för att kläda oss, för hem och hus? Vad är det för mening med att leva med allt det här och sedan dö? Är det något bra? Att vandra på den vertikala linjen hjälper oss att se den verkliga avsikten med vår existens, varför vi är här. Vi kan tydligt se att det är många som vandrar på den horisontella linjen, alltmedan de som vandrar på den vertikala linjen inte är lika många.

Jesus har gett oss många tecken. I Johannes 3 säger Jesus till Nikodemus: Du är lärare i Israel, och du känner inte till vägen och sanningen. Vi ser i konversationen att Nikodemus var en man fylld av kunskap. En väl förberedd man, men som vandrade på den horisontella vägen. Förstår du?
Det fattades något, och det fick han möta hos Jesus: - Jag vet att du kommer ovanifrån. Genom de saker du talar om, kan vi tydligt se att det är av Gud. - Nikodemus, det fattas något. Du måste födas på nytt. Sluta upp med att bara vandra på den horisontella linjen och börja vandra utifrån den vertikala linjen, varifrån kraften och gåvorna kommer, varifrån Ordet och vittnesbördet från Gud har sitt ursprung. Det här är problemet för oss. Vi tror att vi gör det rätta, att vi har all kunskap, att ingenting fattas oss. Men det kommer aldrig att bli tillräckligt när vi vandrar utifrån den horisontella linjen. Vi måste födas på nytt!

Det måste finnas en vändpunkt för vår vandring på den horisontella vägen. Paulus talar om den köttsliga och den andliga kroppen. Det finns en viktig skillnad mellan den horisontella och den vertikala linjen, världens linje och himlens linje. Skillnaden är Jesus. Se på apostlarnas liv. De var människor, köttsliga som du och jag. De kämpade varje dag för brödfödan. De levde i en relation till Jesus, men inte förrän de blev födda på nytt så kunde de erfara Guds kraft i sina liv. Innan Jesus överlämnades till att korsfästas så uppmanade han sina lärjungar att bedja för att inte falla i frestelse. Det han sa var att de skulle vandra på den vertikala linjen. Men de var trötta, lekamligt, och ville sova.

Hur är det för dig? Du vill ha Guds kraft, men du vill sova. Du vill vara bekväm och göra det din kropp ber om. Du vill söka de saker som den här världen erbjuder, men du vill också ha Guds kraft.
Det finns ett känt citat i bibeln som vi har läst många gånger där Jesus uppmanar till att söka Guds rike först. Varför säger Jesus det? Därför att vi till vår natur söker världens riken. Bröd, kläder, hus. När söker vi det andliga?  Jesus sa också att vi inte ska samla oss skatter på jorden. Men varför? För att vi ska samla skatter i himlen. Den vertikala linjen. Sök och du ska finna. Ropa och han ska svara. Den dagen då Jesus blev överlämnad agerade apostlarna i köttslighet. De ville kämpa. En tog ett svärd och började slåss. Vad gjorde de övriga? De flydde. De förstod inte. De hade inte blivit födda på nytt. Det köttsliga flyr den andliga kampen och kan aldrig stå emot. Det kan aldrig förstå de andliga realiteterna. Därför flydde de. Därför förnekade Petrus Jesus. Han hade ännu inte blivit född på nytt.
För mig föddes de på nytt den dag när de på allvar bestämde sig för att söka Gud. Jesus blev upplyft till himlen och lämnade lärjungarna. Nu försvann deras guide och lärare. Vad skulle de göra nu? Börja leva som vanligt i den här världen? Kämpa bara för att överleva? Nej!
De hade mött den uppståndne Jesus och på hans uppmaning samlades de i övre salen i Jerusalem. Där sökte de det de behövde. Där sökte de det de ville ha; den helige Ande. De ville ha de andliga nådegåvorna. De ville tala och förkunna i hans namn. Så började de att kämpa mot köttet, uppåt. De gjorde ett stopp i sina liv, och Gud manifesterade sig.
 

Då kom kraften, gåvorna. Istället för att springa av rädsla för att bli fängslade och dödade så stod de fasta. De började förkunna Guds ord med kraft. De kunde sprida vittnesbördet som kom direkt ifrån himlen. Vi vill tala som dem. Vi vill se upp till dem. Men för att kunna göra det så måste också vi göra samma saker som lärjungarna. Stanna upp i våra liv och börja på nytt. Utanför världens kunskap.
När vi vandrar på Guds väg då slutar vi upp med att vara religiösa. Då slutar vi upp med att vara lata och släpa oss fram. När apostlarna fick uppleva Andens dop började de att tala samma budskap som Jesus talade. Älska inte världen och de saker som finns i världen. Den som älskar världen är Guds fiende. Det handlar om två mycket olika vägar och det är en avgrund mellan de här vägarna.

Min önskan är att först söka Guds rike. Det finns saker som jag ännu inte har fått tag på, men det är saker som Gud har visat. Vi får bedja för varandra och verkligen söka och önska. Sök och du ska finna.
 
/Anji