Av Tage Johansson

https://midnattsropet.se/undervisning/andens-enhet/

Församlingen i ändens tid är titeln på en skrift som Tage Johansson författat och arbetat fram. Den handlar om församlingens upprättelse i ändens tid, om hur församlingens sista tid kommer att likna den första och om Andens förnyelse i budskapet om Jesu tillkommelse. Vi publicerar här ett stycke ur skriften som snart kommer att tryckas. Skriften som har cirka 30 sidor kommer att annonseras på Midnattsropet förlag.

Skriften uppmanar oss att bevara Andens enhet genom fridens band. Hur upplever en församling Andens enhet? För det första så handlar det om någonting som ÄR. Andens enhet är upprättad genom ordet. Det står just om detta i Efesierbrevet kapitel fyra: ”Vinnlägg er att bevara Andens enhet genom fridens band.” Det handlar om en kropp, en Ande, ett hopp, en Herre, en tro, ett dop och en Gud som är allas Fader. Om frid och inte strid råder så kommer enheten att upprättas, inte genom vad var och en tycker vara rättast utan genom vad smörjelsen lär. Den lär oss vad som är sant och riktigt. Jesus gav ju detta löfte att löftets helige Ande skulle leda dem fram till hela sanningen. Apostlarna arbetade på att uppbygga Kristi kropp till dess att alla skulle komma fram till enheten i tron och i kunskap om Guds son till manlig mognad och nå upp till Kristi fullhet. Utvecklingen i vår tid har gått i en motsatt riktning. Det finns olika riktningar inom friförsamlingarna som har sitt ursprung i andliga rörelser under olika tidsepoker. Dessa olika riktningar som kunde vara begränsade i fråga om de olika bibliska trosuppfattningarna kom fram till och kämpade för vissa sanningar. De har i vår tid övergivit mycket av vad man en gång kämpade för.

Kampen avmattades och därför kom man inte längre i sin rörelse framåt mot den tro som en gång för alla blev överlämnad åt de heliga som det står i Judas brev vers tre. Rosenius tog upp kampen i frågan om vem som tillhörde församlingen och vem som kunde delta i nattvarden. Baptisternas kamp gällde den fria församlingen, det bibliska dopet och de kämpade också mot myndigheterna när det gällde barnens skolgång och rätten att själva ha hand om deras undervisning. Pingstväckelsens kamp bestod i att närma sig den bibliska församlingssynen, lokalförsamlingens suveränitet och en undervisning om Andens dop, Andens nådegåvor och dess rätta bruk. Vi skulle kunna peka på flera andliga rörelser under gången tid. För att ta ett exempel till kan nämnas att i den Pietistiska rörelsen uppstod Sveriges första friförsamling. Den grundades i Stockholm år 1734.

Vad som har hänt i vår tid är att man har övergivit sitt ursprung för att förenas i olika sammanslagningar av församlingar. En av orsakerna till detta är att på de flesta platserna så minskar medlemsantalet drastiskt. Det är en annan sida av problemet. År 1932 hölls ett föredrag i Filadelfia i Uppsala av dess dåvarande föreståndare Johannes Hydéhn över ämnet ”Varför vi icke deltaga i alliansmöten”. Detta föredrag kom också ut i skrift. Den synen var någonting som var allmänt rådande i pingstförsamlingarna på den tiden. Genom alla tider har utvecklingen berott på att antingen har man rört sig framåt eller bakåt. Antingen rör vi oss framåt mot Andens enhet eller mot en enhet som är byggd på mänsklig tolerans och vidsynthet. Där man ger utrymme för mänskliga tankar rör det sig ständigt på det själviska planet. Två ting framträder allt tydligare i vår tid. Det är Ordets skarpa svärd som åtskiljer det som hör den rena jungfrun till från det som hör skökokristendomen till. Det ena förbereder den rena jungfrun för mötet i skyn då Jesus kommer för att hämta sin brud till sitt bröllop. Det andra är en förberedelse för att mottaga det ena vilddjuret som representerar den falske profeten, som ska göra stora tecken och under.

Vi går mot allt svårare tider. Men för de som har tagit vara på ordet, för dem finns det underbara löftet att dem skall han taga vara på och frälsa dem ut ur den prövningens stund som ska komma över hela världen för att sätta jordens innebyggare på prov. Det finns alltid en rening som står oss till buds, och det är en rening som kommer av lydnad för ordet. Det är vad Petrus uppmanar i sitt första brev kapitel ett, vers tjugotvå:”Rena edra själar i lydnad för sanningen.” Alltså: Andens enhet finns i Ordet, inte i toleransen och alliansen.

/Anji

MÅNGA hatar Jesus, ja så är det, och det är mycket MODIGT att ÄLSKA JESUS och FÖLJA HONOM, i tider av våld och misstänksamhet och oro och annat.

Världen hatar JESUS, det vet vi men vi är MÅNGA som ÄLSKAR HONOM.

/Anji

3 Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. 

4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.

OM man inte gräver i bibeln och i Guds rena ord, så blir man smutsig. Man blir smutsig i hjärtat om man inte VET vad Guds ord vill säga.

När man är en kristen måste man UTBILDA SIG!

OM man inte förstår att ÖPPNA sina ÖGON och ÖRON för Guds ord, då går det väldigt snett!!

OM man följer falska predikanter som lovar välstånd och framgång i stället för nöd och prövningar och tidens slut, m m, ja då tror man på lögner!

LÄS GUDS ORD

/Anji

GOTT NYTT ÅR!   

/Anji

Nådegåvor.

Man hör ibland att personer säger sig ha ALLA gåvor och  ALLA tjänster. Men, det är fel. Alla kan inte ha allt och jag fann en text som visar just detta faktum och mer om nådegåvorna enl. bibeln. Det finns fler inlägg om just dessa nådegåvor och du kan läsa om dem här intill under kategori  Andens gåvor. Smaka på ordet Nådegåvor.

Nådegåvor eller “andliga gåvor” kallas i NT den särskilda andeutrustning, som avsåg tjänst i församlingen och som olika församlingsmedlemmar hade fått. Det viktigaste stället om nådegåvorna i NT är 1 Kor 12-14. Paulus skiljer mellan nådegåvorna och Andens frukt, 1 Kor 14:1. (“Sträva efter kärleken, men var också angelägna att få de andliga gåvorna”).

Andens frukt skall finnas hos varje kristen men Andens gåvor är olika för olika kristna, 1 Kor 12:29. En mångfald nådegåvor behövs i församlingen (alla frälsta troende), 1 Kor 12:12., och ingen gåva får överskattas på bekostnad av andra. En rangordning mellan de olika nådegåvorna är fastställd av Gud själv, 1 Kor 12:28.  Man bör märka att NT inte på något ställe ger en fullständig uppräkning av nådegåvorna. Vad som där i olika sammanhang sägs om nådegåvorna  är endast menat som exempel. “Det är viktigt att behålla i minnet, att  de andegåvor, som det i 1 Kor 12 talas om, inte var förmågor och begåvningar i allmänhet, inte heller kristna dygder eller egenskaper eller”gåvor” överhuvud.

Vad det här gäller är är de särskilda förmågor som visade sig vid församlingsmötena, vid gudstjänsten. Redan förut har Paulus nämnt om en sådan andegåva, som har avseende på livet i allmänhet, nämligen när han talade om den gåva, som han själv fått, att kunna leva i celibat. En lärares speciella utrustning för sitt kall, summan av allt det varigenom han gjorts skickad  till det han kallats att utföra, kan också kallas nådegåva, charisma, som när det till Timoteus säges: “Försumma inte att vårda den nådegåva, som finns i dig, och som gavs dig i kraft av profetord under handpåläggning av de äldste” (1 Tim 4:14).

I det, som Paulus i 1 Kor 12 talar om, är det däremot fråga om endast och allenast om nådegåvorna i inskränkt mening, det vill säga de  särskilda förmågor som uppenbarar sig vid de gemensamma mötena hos somliga därtill valda och därmed utvalda. Sådana nådegåvor, som uppenbarar sig vid sammankomsterna, uppräknas i 1 Kor 12:8-10: Vishetstal, insiktstal, tro,bota sjuka, undergärningar, profetia, urskiljande av andar, tungotal, uttydning av tungotal.

Allt detta är sådant som förekommer vid kulten. Sålunda är den ‘tro’, som här nämnes i uppräkningen, icke den kristna tron i allmänhet, ty denna tro är ju något som tillkommer varje kristen. Man har ofta menat att nådegåvorna endast tillhör den kristna kyrkans grundläggningstid men att de sedan har försvunnit. Denna åsikt har inget stöd i NT.

Källa  Biblisk uppslagsbok

/Anji